Genom århundradena har den isländska hästen hållits ute i de hårda isländska väderförhållandena och har full kapacitet att vara ute året runt. De största fördelarna med att de är ute ligger i friheten där hästarnas naturliga beteende kan avnjutas. Deras fysiska behov tillgodoses också bättre i det fria och rörelse är viktig för alla hästar, särskilt de unga och växande som bygger upp det muskuloskeletala systemet. När hästarna är utomhus tenderar deras näring att bli mer varierad och hälsosammare och de har utmärkt kontroll över sin temperatur genom sina tjocka vinterpälsar.
Biologiskt ger deras vinterpäls en unik isolering, luftig som en fjäder nära huden med långa hårstrån. Fett i pälsen stöter bort vatten och huden är tjock. Under kalla förhållanden minskar den isländska hästen blodflödet för att minimera värmeförlusten. Den isländska hästen ackumulerar också fettreserver under huden för att öka isoleringen. Hästar har förmågan att sova stående och har ett särskilt utvecklat kärlsystem i benen som förhindrar kallt blod från fötterna från att kyla ner kroppen och hindrar dem från att bli kalla på fötterna. På så sätt kan den isländska hästen stå länge i snön utan att slösa energi.
Hästar är mest känsliga för vått väder, särskilt kalla regnskurar, på hösten innan de fått tjock vinterpäls och på våren när de börjat fälla den . Under dessa omständigheter är det viktigt att hästarna har tillgång till någon form av vindskydd. Att ha tillgång till ett vindskydd är också viktigt under vinterförhållanden, men de väljer ofta att inte använda ett vindskydd under en vinterstorm utan väljer istället att stå tätt tillsammans med ryggen i vinden. Under vintermånaderna kan hästar uppfylla sina vattenbehov i hög utsträckning genom att äta snö men under frostperioden bör man vara särskilt uppmärksam. När snön fryser kommer de att få problem med att få tillgång till vatten så det kan vara bra att bryta upp snö för dem eller se till att de har tillgång till vatten. Under denna period är det viktigt att inte öka deras behov av vatten med saltstenar, kosttillskott eller proteinrikt foder, detta kan ges under andra delar av året. Ston med föl är de som har det största behovet av vatten, men andra utsatta grupper är unga och växande hästar, och äldre hästar som har underliggande metaboliska eller hormonrelaterade sjukdomar.
Om du planerar att hålla din häst utomhus under vintermånaderna, är det bra att se till att de har tillgång till bra betesmarker på hösten med ett bra vindskydd från dåligt väder. Naturliga skydd kan fungera bra men om de inte finns är det nödvändigt att erbjuda hästarna konstgjorda skydd. När de ska vara utomhus från hösten och fram till slutet av året, än mindre längre, måste de ha ett bra fettlager och en bra päls. Annars tolererar de inte ogynnsamma väderförhållanden. Hästar som bildar ett normalt fettlager förlorar det snabbt när de tas i bruk igen och får regelbunden träning. Å andra sidan är det inte bra för någon häst att stå runt en hörulle hela dagen med obegränsad tillgång till den, speciellt när det gäller starkt hö, eftersom fetma hos hästar har blivit ett stort problem de senaste åren. Det kan vara svårt att få dem tillbaka till det normala, och överflödigt fett kan orsaka alla möjliga problem, inklusive den smärtsamma återhållsamheten.
Många människor har erfarenhet av att hästar som går på våt mark är känsliga för att få regnskållor. De måste åtminstone kunna gå på mark som delvist är torrt. Regnskållor förekommer framförallt i rått och vått väder. När det översta lagret av epidermis blir blött och förstört, uppstår en sårskorpa som fastnar i pälsen. Som ett resultat upphör fettet i huden och håret att ge det skydd det gör på en frisk häst. Eftersom regnskållor är en bakteriell infektion i huden kan de smitta till andra hästar genom direkt kontakt eller t.ex. via ryktborstar.
Om en häst får regnskållor, bör den övervakas noggrant. Den måste ha tillgång till ett bra vindskydd och tillräckligt med mat och det kan vara nödvändigt att ta in den i stallet om den börjar gå ner i vikt. Hästar som är feta och har en bra vinterpäls är bättre förberedda för vintern och är mindre benägna att få regnskållor. Naturligtvis är det inte möjligt att sadla och rida hästar med regnskållor, eftersom de kan orsaka stor smärta. Regelbunden övervakning av hästar under höst- och vinterbete är därför mycket viktigt så att det är möjligt att identifiera eventuella regnskållor i tid så att det värsta kan förhindras.
När du övervakar och bedömer dina hästars levnadsförhållanden utomhus, måste du beakta faktorer som påverkar flockens välbefinnande som helhet, såsom foderförhållanden, päls och andra hälsofaktorer, markkvalitet, tillgång till vindskydd och klimatet i området. När hästarna är tunna (låg kroppskondition, < 3) ställs högre krav på vindskydd och utfodring. På samma sätt är kraven lägre om hästarna är i mycket gott skick. Flockar med unghästar har ett större behov av skydd, och det rekommenderas att de kan tas in vid dåligt väder.
Några vägledningstips för förberedelserna för vinterperioden:
- Sortera hästar enligt foderbehov före hösten och säkerställ lämpligt bete och / eller utfodring för alla flockar. Det är viktigt att hästar som går utomhus är i god kroppskondition (> 3,5) på hösten, och utfodringen på vintern bör ta hänsyn till deras tillstånd.
- Håll hästarna som går ute på en rymlig betesmark med varierande terräng och tillgång till vindskydd.
- Avmaska känsliga individer eller hela flocken beroende på situation och i samråd med en veterinär.
- Minska risken för olyckor.
Öka övervakningen av hästar som går ute vid dåligt väder.
Var särskilt uppmärksam på enskilda hästar som kan vara känsliga för dåligt väder. Detta gäller särskilt äldre hästar som börjat förlora muskelmassa och / eller har utvecklat metaboliska störningar.
Fodra hästarna i god tid före förestående dåligt väder. Fodra på ett öppet område.
Besök hästarna så snart som möjligt efter dåligt väder, ge foder och vatten enligt behov.
Sök veterinärråd för sjuka och skadade hästar.