Att känna till din hästs vikt kan vara användbart för att beräkna dess näringsbehov, men det är få som har tillgång till den utrustning som behövs för att väga en häst. Att göra en hull bedömning är ett mera användbart verktyg och ger en omedelbar indikation på din hästs fysiska tillstånd och är praktiskt användbart när det kommer till planering av utfodring och träning.
Genom att visuellt bedöma din hästs hull kan du få information om t.ex. mängden kroppsfett som finns, nivån på muskeltonus och helhetsutvecklingen. Hästens kropp lagrar överflödiga kalorier som fett medan kostprotein fungerar som byggstenar för muskler och andra kroppsvävnader. Att bedöma mängden fett som din häst bär på ger dig en bra indikation på hur väl kaloribehovet uppfylls.
Att utvärdera topplinjen och muskulaturen ger en indikation på proteininnehållet i din hästs diet. Om hästen får för lite protein eller protein av otillräcklig kvalitet kan det innebära att kroppen och kroppsvävnader förblir underutvecklade vilket inverkar negativt på hästens hälsa. Generna avgör antal och typ av muskelfibrer som finns i kroppen, precis som hos människor kan vissa individer vara mera runda medan andra mera muskulösa eller smala. Vi kan inte ändra på hästens genetiska förutsättningar men vi kan med hjälp av foder optimera dem.
Nedan kan du se en poängskala för hullbedömning av den isländska hästen. Den är baserad på en observation av de ytliga fettdepåerna som tros vara en bra indikator på hästens allmänna hälsa.
Utmärglad (1,0): Ryggkotor, revben, svansrot och höftben kraftigt utstickande. Skelettstrukturen kring manke, bogblad och hals klart synliga. Inget fettlager. Hästen hanger med huvudet och reagerar lite på extern stimuli. Väldigt allvarlig undernäring.
Mycket mager (1,5): Ryggkotor, revben, svansrot och höftben utstickande. Skelettstrukturen kring manke, skuldror och hals svagt synliga.
Mager (2,0): Revben och ryggrad synliga, svansroten utstickande men individuella ryggkotor är inte synliga. Höftknälen rundad men klart synlig. Bäckenbenet inte skönjbart. Manke, skuldror och hals markerade.
Slank (2,5): Lätt åsformad rygg, revbenen svagt skönjbara, lite fett runt svansroten, bäckenbenet inte skönjbart. Manke, skuldror och hals inte tunna.
Måttlig (3,0): Jämn längs ryggen, revbenen inte synliga men lätta att känna. Fettet runt svansroten börjar kännas “svampigt”, skuldror och hals övergår mjukt till kroppen.
Måttligt fläskig (3,5): Kan ha en liten ränna längs ryggen, svampigt fett över revbenen, mjukt fett runt svansen. Börjar tydligt ansätta fett längs manken, bakom skulderbladen och längs halsen.
Fläskig (4,0): Kan ha en ränna längs ryggen. Går att känna individuella revben men också fett mellan dem. Mjukt fett runt svansroten. Fettansättning runt manke, skuldror och längs halsen.
Fet (4,5): Ränna längs ryggen, svårt att känna revbenen. Väldigt mjukt fett runt svansroten. Mycket fett runt manke, skuldror, “förtjockad” hals. Fett ansättning på insidan av benen.
Extremt fet (5,0): Tydlig ränna längs ryggen, varierande tjockt fettlager över revbenen, “bulligt” fettlager runt svansrot, manke, skuldror och längs halsen. Låren kan skava.
Som en allmän vägledning är vi av följande åsikt:
- En ridhäst bör i allmänhet ligga någonstans mellan 2,5 och 3,5.
- Ett avelssto ska vara mellan 3 och 4 och aldrig över 4.
- En hingst hålls vanligtvis mellan 3 och 3,5.
Källor: Matvælastofnun & Henneke et al.